Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Oskyldigt okunnigt dömd

I sin ensamma livscell sitter han ensam,
fylld av förtvivlan,
för ett brott han inte förstått
att han begått i okunskap.

Hans skuld är tvetydig,
Men ingen vill höra,
hans rop om rättvisa,
talar för döva öron.

Han tänker på dagen,
när han äntligen blir fri,
än håller han ut,
en mardröm av verklighet.

Även om hans kropp är bruten,
Han håller fast vid hoppet,
Att en dag få rätt,
att klara sig.

Hans hjärta är tungt,
själen fylld av smärta,
men han fortsätter kämpa,
för att förstå det orätta.

Ty andra har dömt honom,
ty så lätt är arvssynden,
att intill sista generationen
kräva betalning för andras misstag.




Skapa | Skriva av Linil VIP
Läst 66 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2023-01-17 21:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Linil
Linil VIP