-

På golvet kryper nattens timmar, formlösa utan ben.

Jag ser de stilla passera, fyllda av eviga långsamheten.

Osynliga fast det inre kan se, visualisering av sömnlösheten.

Diffusa smälter timmarna till en, likt eldens dansande sken.

Överallt ligger nattens tyngd, robustare än bergets sten.

När orubbliga nattens sedan lättar, av en smekning så len.

Solens gryningstid är här, bort med mörkret tycker strålen.

Natten är nu förbi, långsamheten blåser iväg fortare än vinden.

Dagen bär på livet, ljuset och ljuvhet kan fylla våra sinnen.

Fångas dagen i hjärtat kan upplevelsen öppna den eviga kärleken.