Det öppnar sig en gråt i hjärtat
när någon försvarar
det ömtåliga i människan

Och jag vill rusa fram
likt lärjungarna till Jesus fötter
i längtan efter den sanning
jag inte förstod att jag hungrade efter

Då vill jag upphöja dig
i min iver
men jag lyfter i samma stund bort dig
från din mänsklighet
och gör ideal av dig

En äkta människa hade fått drev på sig
hur sant hon än talar
vi vill ha den rena gråtens sanning
som om den vore avskild från mänskligheten
som om blomman inte växte bäst i gammal skit

Var smutsig i din själsliga rikedom