ur Kammardikter
Himlen förmörkasMitt hjärta slår dagligen Och det påminner mig om att jag är dödlig Jag kommer inte ut härifrån levande Ljuset i dagens gryning leder oss Till livets heliga stunder Jag är personalpatient nr 263 En unik förväxlingshistoria utöver det vanliga En människa trodde för 25 år sedan att det enda Jag klarade av var att snatta godis på affären Förväxlad med en annan man genom etern Då kände denna människa inte mig Särskilt väl och bra må jag tro och säga När jag i själva verket varit på en annan plats Människan hade svårt att förlåta en oförrätt Och längtade efter att avslöja synd Om något inte uttalas kan det ändå vara sant Det har hänt så mycket i våra liv Och minnena är sparsamma från det förflutna Och himlen förmörkas av våra synder Förlåtna av Herren Jesus Kristus i all evighet Vi själva förmår inte förlåta på samma sätt Som han gjorde en gång i tiden Vi når inte upp till hans ideal Men vi försöker så gott vi kan Denna värld är dömande av mänsklig Aktivitet ty rädsla att begå misstag Är större än förlåtelsens rand i våra själar En del dagar men bara ibland Önskar jag att jag gjort annorlunda Morgondagen håller på att kallna Och himlen håller på att förmörkas av gärningar En del jag varit med om jag ångrar numera Det är något man kan försöka leva med
Taleptox Skrev Den 20230120 <+> |
Nästa text
Föregående Taleptox |