Året har mod.
Det reser sig
efter en sådan grov misshandel.
Efter att ha rullat på ryggen
med sina ovårdade ben.
Utan grimaser
rycker det sig upp från marken.
Åtminstone några tänder glänser
för att visa viljan att leva.
Om och om igen
tappas det ned i smutsen,
förlorar blod,
känner hur dess ande
glider mot huden,
ligger i komalikt tillstånd -
bara andas,
bara precis in och ut
utan att överprestera.
Och på något sätt senare,
någon gång,
efter att vi har slutat titta till det
förlåter det sig själv
och reser sig upp för att leva.