Det vore bättre, humanistiskt sett,
att rusta omsorgen och vården
än lägga krutet där det saknas vett
och alla kulor på kanonförråden.

Omsorgen gäller hem och lasarett.
De vårdbehövande har svårt att få den,
när inga pengar längre satsas på den
och ingen tänker humanistiskt rätt.

Den militära rustningen går lätt,
men skörden blir som alltid som man sår den.
Mot lidande och död som vanligt går den.

Man undrar om politikern, hur mår den,
som ser att skjutjärnssatsningen går snett,
som offrar vårdbehoven framför vapenvården?