mest av alla
förstår jag
vilken resa jag gjort

men skulle snarare
kalla det mirakel
bortom min kontroll

kanske finns det
ett högre syfte
med allt som varit fel
i precis rätt tid
på exakt rätt plats

för jag har så
svårt att tro
att jag är kvar här
av en slump

inför det
är jag mållös
i en oändlig tacksamhet
som på många sätt
är motsatsen till stolthet

det är svårt
att känna någon stolthet
i att det är just jag
som får vara kvar

ibland känns det
som att jag
får leva mitt liv
på bekostnad av andras

att min lycka
får existera
till priset av att
andras slocknar

för att liksom återställa
balansen i universum

och hur skulle något
mer än den tanken
få mig att känna
det syfte
jag alltid missat

hur kan det finnas
någon mening
större än att
åtminstone försöka
ge någon annan
en chans att

hitta samma mening