under min hud
rinner blodet ut.
nätverk under täckmantel
och befrämjad av min älskade
som aldrig känt en synd.
vem gjorde sitt uppdrag
att döda vad jag lider?
men de ärliga blå ögonen
blev allt svartare
av blåsten från besvikelsemyntan
och blåset på in- och utsidan.
svetsar några befrielser
hela och hållna
i förstörelsen
av min ansträngning
och leendet jag log så ofta
i kistan på blasieholmen.
ligger och huttrar i en sammetskista.
jag exploderar.
jag exploderar
i fina blommor.
blodblåsor.
fångade tårar, så förklädda,
dekorerar mina ögon
och blöder för
min obesjungna sahara
av skräck.