Nu tystnar fågelsången,
ty dagen är förgången
och natten förestår.
Men genom mörkrets våder
förtröstans anda råder,
det ljus som över mörkret rår.

Så tysta dig, mitt hjärta!
Var lugn i nattens svärta
och lyssna till dess sång!
I mörkret som dig skräcker
finns vakan som dig väcker
till paradisets dag en gång!

Låt natten ha sin timma!
Snart skall du visst förnimma
en fågels sång i hjärtats ljud.
En dag skall åter randas
när evigheten blandas
som ljus och mörker gör i "Gud".