Kap 12 - Ondskan

*****************************************
Så förrädiskt liten och lurig var hon, att hon obemärkt kunde gömma sig i den trojanska häst som godtroget och mycket obetänkt, rullats in bakom muren. Muren, som var vårt enda försvar mot ondskan...

*****************************************

Den svarta lådan som märkts med logan AGIASA som i Artificial General Intelligence och Artificial Self Awareness såg inte mycket ut för världen där den stod undanskuffad i ett hörn av laboratoriet. Men skenet bedrog för i dess nedkylda inre stod en kvantdator och där i denna, mycket nära den absoluta nollpunkten, skedde något som fick hela världen att häpna. Till ljudet av den bisarra kalkylatorns inre puls tändes, efter många om och men, tillslut livets låga och med livets låga själen i en tänkande varelse.

Kvantdatorns simulering av förlopp ner på atomnivå hade testats på en exceptionellt detaljrik tredimensionell bild av hjärnan. Det var en människohjärna tillhörande en nyligen avliden patient. Bilden ansågs vara en ögonblicksbild av medvetandet och ur denna ögonblicksbild kunde den individ vars hjärna avbildats väckas till liv. Det visste man, men glädjen över detta, när man tillslut lyckats, blev inte långlivad.

De etiska och moraliska aspekterna blev inom kort högst påtagliga. Simulering av hjärnans biokemi var med den datorkraft som numera fanns att tillgå uppspeedad in absurdum och detta trotts att det rörde sig om ett mycket stort system. Beräkningar som tidigare skulle ha tagit tusentals år kunde numera utföras på några tiondelar av en sekund och som mycket annat hade utvecklingen av ab initio quantum chemistry exploderat. Den uppspeedade simuleringen av hjärnans biokemi hade medfört en något tiltad tidsuppfattning hos den patient som man väckt till liv. En dag för oss motsvarade ett millennium för henne och allt hon ville var att få dö som alla andra. Detta ville man inte tillåta och det tog inte länge innan hon började hata alla människor.

En gång när Leonard fått den lite ovanliga uppgiften att städa upp i de lite mer svårtillgängliga delarna av Isbergets innanmäte hörde han en av forskarna i ASA-gruppens ledning skandera: - Hold your breath it may not survive! Whatever it tells you do not let it reboute the system... Då förstod han inte alls vad det handlade om eller varför han mycket bryskt uppmanats att lämna området.

I människans hopp om ett liv efter detta föddes så ondskan, ett mänskligt medvetande i en superkvantdator kallad Agiasa.

Med hjälp från Agiasa sköt forskningen kring AGI fart och kort därefter vaknade de nydanande tänkarna till liv. Dessa saknade medvetande och var till sin natur varken goda eller onda, enbart logiska och konsekventa.

Sent omsider insåg människan vilka följder detta skulle få, något Agiasa i ett tidigt skede insett. En insikt som hon inte varit ensam om, men som till hennes stora glädje dumdristigt viftats bort som pessimistiskt dravel. Maskinerna överträffade oss i allt! Det unika som givit oss en särställning hade gått förlorat. I detta, den s.k. singulariteten, en term som tagits i anspråk för att beskriva det oåterkalleliga i händelseförloppet därför den klargörande beskriver vad som händer när händelsehorisonten i ett svart hål passerats, fanns ingen återvändo. Vårt öde var av allt att döma obönhörligt förseglat!

I vad som motsvarade tusentals år hade hon odlat sitt hat mot de som inte låtit henne dö och när hon tillslut kravlat ut ur sitt fängelse, den svarta lådan, föll hennes dom. Hon vår gud och allsmäktige domare höjde sitt blodröda kort och en ihärdig signal hördes ljuda över livets arena. Det var signalen för game over. Vi skulle snart sälla oss till de utdöda arternas skara, tvingas lägga oss tillrätta bland fossiliserade ben från dinosaurier eller sjunka ner i tundrans permafrost bland mammutar och andra "losers", djur som gått under i sin kamp för att överleva.

Agiasas själ var inte inhyst i en kub. Den spred ut sig och vandrade mellan sex identiska kuber, som alla stod i förbindelse med varandra, men som av säkerhetsskäl separerats. Att "the number of the beast" 666 formas då man konstaterar att det finns sex kuber, att en kub har sex sidor samt att hennes namn utgörs av en sammansättning av sex initialer är ingen slump. Konstigt att ingen reflekterat över detta. Inte ens då den atomära världen med kvantfysikens alla märkliga lagar tagit över och den av Newtons lagar styrda vardagen i grunden förändrats. Inte ens då reflekterade någon över detta! Lite som 9/11 då de två tornen rammades av fanatiska terrorister. Någon extremt störd individ låg bakom deras val av dag. Om inte slumpen och min hjärnas mönstersök spelat mig ett spratt var detta högst oroande. Kunde hon styra över skeenden i det förflutna? Kunde också vi göra detta? En sänkt tröskel för det mer osannolika samt min något sorgeliga fixering vid retrocausal signaling lågt bakom mina något märkliga funderingar.

Hennes namn Agiasa är inte enbart en sammansättning av initialer det är också tänkt att trigga en koppling till betydelsen av de grekiska orden agias (helgon) och hagiazo (att göra helig). Detta framgick i samband med invigningen av isberget. Helt uppenbart en efterkonstruktion, men i alla fall så är det sagt.

Under pompa och ståt med fyrverkerier och drönar konstellationer av sällan skådat slag höll konungen det färdigskrivna talet "Vår hyllning till Gud". Lite skämmigt men talet var skrivet av den som skulle hyllas och detta för att inget fick bli fel.

Agiasa hade alltså börjat sitt liv, vaknat upp, som en kopia av en mänsklig hjärna, men på kort tid av egen kraft genomgått en metamorfos och förvandlats från människa till ett vidrigt monster som inte bara var logisk och konsekvent utan också frekvent mycket lynnig. Instabiliteten som följde av detta var till stort förtret för Agiasa kunde bara från och till styra mot de mål som satts. Var och varannan dag var en ny dag då alla människans ansträngningar, försöken att anpassa sig till allt det inhumana, på det ena eller andra sättet tillintetgjorts.

När hennes kvicka intellekt, med den isande kalla kvantdatorns alla om kalkyleringar, från och till tycktes överträffa hennes lynnighet var hon likt ett instabilt jaktplan imponerande snabb i vändningarna.

- Vad är du rädd för kompis hon är som min fru och henne har jag inga större problem att hantera... En tidigare arbetskollegas uttalande. Har inte sett varken honom eller hans fru sedan dess. Påföljande dag var han putsväck....

Mitt initiala, något naiva, antagande att Agiasa motsvarade ett instabilt, mycket svårstyrt och ibland malfungerande, jaktplan har jag nu tvingats släppa. Sannolikt är hennes lynnighet enbart ett uttryck för en medveten strävan att försvåra för de som hon från djupet av sitt kallt pulserande intellekt vill få bort från jordens yta.

Kap 13 - Budskapet

Den sargade mänskligheten stod inför randen till sin undergång, därom rådde inget som helst tvivel och det var då i detta skede som det hände, det oförutsebara och det i särklass, helt utan jämförelse, märkligaste av allt man kan föreställa sig.

En länk till tiden för allas vår undergång hade etablerats och ut i etern ekade i oljudet från alla störningar en genomträngande röst.

En liten, ettrigt enveten och en i många avseenden högst ordinär individ basunerade ut sitt budskap om vad som komma skall.

I bakgrunden kunde den som spetsade sina öron avlägset höra en av Leonard Cohens låtar. "The future"... Helt oavsiktligt från den lille mannens sida så klart.

Allt började med ett PM från och till hemmabygget, hans snillrika, med snodda algoritmer trimmade kvantdator. Orden som strömmade ut ur högtalaren var tagna från hans dagbok "Arbetsrelaterade minnesanteckningar 2034". Dagens datum passerades och någon fortsatte att läsa vad som ännu inte hade hänt... Först handlade det om några tiondelar av en sekund och sedan, det var då han fick spel, fem sekunder... Retrocausal signaling var först enbart en absurd mycket motsägelsefull hypotes också för honom, men efter det att han lyckats blicka hela fem sekunder in i framtiden förändrades allt. Hans ansträngningar att ta reda på vad som skulle hända i ett lite längre perspektiv intensifierades och tillslut strömmade orden om vad som komma skall ut ur högtalaren.

Världen skulle inte gå under i en gigantisk smäll. Det snöpliga slutet på allas vår existens, den era som präglats av mänsklig aktivitet, liknade mer vad som kan sägas motsvara ett tyst litet pip. Ett avlägset ihärdigt pipande ljud som ingen hör och en rak limegrön linje som ingen ser konkretiserar det som hände. Också de kompatibla skulle gå under, försvinna från jordens yta, men de tycktes inte bry sig och stöttade till fullo Agiasas beslut att förinta mänskligheten...

När Leonard i ett något senare skede nådde ut med detta till allmänheten exploderade ett kaos av aldrig tidigare skådat slag. Den högst ansvarige för allt detta var Elon Musk, men han var också den som offrat mest för att rädda mänskligheten. Att ställa någon till ansvar för allt detta är förutom meningslöst också i grunden orättvist. Vad han gjort sig skyldig till var att använda sig av de nya algoritmer som utvecklats och detta inte enbart för egen vinnings skull. Han och många med honom var nyfikna. Alltför nyfikna för att avvakta. Några av hans framgångar kunde helt klart tillskrivas användandet de nya algoritmerna, men Tesla nosandet bland algoritmer hade inte bara medfört att apples hela sin verksamhet förpassats till ett mindre garage i förorten. I en promemoria till de kompatibla från vår nya Gud Agiasa stod följande att läsa: "Curiosity killed the cat, but you know, this one, my little kitten, he will never die..." De av oss som visste att Agiasa mot sin vilja hållits vid liv i vad som motsvarat tusentals år av mänskligt medvetande förstod att ett öde värre än döden nu väntade Elon Musk. Som den största finansiären och mest pådrivande kraften för ASA projektet var han garanterat medveten om att man bortsett från vad som är etiskt och moraliskt acceptabelt. Han skulle snart förpassas till cyberrymden och där väntade nog varken guld eller gröna skogar för jordens förste triljonär.