- Du vet jag har en idé och det är inte alls säkert att du kommer att gilla den, men det är en grej jag inte kunnat släppa, säger han och fortsätter. Vi står i tacksamhetsskuld till vår räddare i nöden, han den där gubben i lådan.

- Var inte så omständlig! Vad är det du försöker säga egentligen? Aha, nu vet jag! Du vill att vi ger honom ett namn. Eller hur?

- Jajamen, du känner mig och om jag känner dig rätt så har du redan ett namn att ge mig.

- Hihihi, ska vi döpa honom. Han som skyr vatten...

- Ja så är det tänkt!

- Då tycker jag att Noak skulle passa alldeles utmärkt.

- Du är grym! Något annat kan man inte påstå. Noak får det bli, men det är inte allt. Jag vet hur vi kan ge honom en gåva värd mer än ett namn. Att ge honom ett namn är att visa respekt och tacksamhet. Inte mer. Det jag har tänkt mig är mer än så. Det är att ge honom något som står i proportion till hans gärning, det faktum att han har räddat oss från att gå under. Vad säger du om att ge honom en själ?

- En själ? Hur skulle det gå till? undrar hon, men Leonard vill inte förklara. En själ utan kropp?? säger hon då och söker ögonkontakt för att utan ord kunna visa vad hon tänker.

- Nej, aldrig i livet, hur kan du tro något sådant, det är fasiken vidrigare än en kropp utan själ. Det där med förkroppsligandet får han fixa själv med 3D-printrarna. Inga problem!