Ondskans meningslösa banalitet.
Godhetens oerhörda potential.
Ljuset som äter upp mörkret och
bygger utifrån vad det har förstört.
Några glada barn leker och stojar
i lekparken medan du sitter på en
parkbänk, tänder en cigarett och
försöker bli dig själv igen efter
decennier av ett katastrofalt kaos.
Ett av barnen frågar om du vill vara
med och spela fotboll och demonen
bredvid dig ser chockad och rädd ut.
Ett av barnen kallar dig för pappa.
Tillit, förtröstan och tillförsikt är det
enda som kan leda dig hem igen och
du får hårda kramar av barnen som
befinner sig i en helt annan dimension.
Ondskans meningslösa banalitet.
Godhetens oerhörda potential.