Midnattens tulpaner
Samma grå tårar. Smälter.
Haltandes på öppen gata. Ridå.
En trappa längre ner. Trasig.
Sanningen förblöder. Så småningom.
Känner humlor dö. Blundar.
Förbjudna tankar i bakgrunden. Lockar.
Troligtvis någon ertappas. Kanske.
Sadelmakaren sminkar upp sig. Proffsigt.
Trotsar vårregn och hagel. Midnatt.
Utanför desto mindre. Stormar.
Innanför desto mer. Känslosam.
Flyr undan tropisk närvaro. Igen.
Blickar av champagne avbryter. Sensuellt.
Nästan som sig själv. Nästan.
De jagande städernas antiloper. Skingras.
Kroppen sakta drömmer sig bort. Vilsen.
Backar tillbaka till morgondagen. Gryning.
Koifiskar strosar på oupptäckta stigar. Finner.
Lupiner i fång och allt så mycket klarare. Genomskinligt.
Tyngdtäckets stränder trollar bort oron. Snäckskal.
Om inte nu, så när då? Trevar.
Under ytan. Jag.
Magnolian darrar. Magiskt.
Allt annat. Oförändrat.