flyttar runt bettskenan
som ena stunden färdas längs tungbenet
nästa kräks ut den
förmår inte bita ihop längre
där under cirkuskupolen
i trapetsen gungar vi
och lizzipanerhästar
balanserar på två ben
cirkusdirektören smäller med piskan
folkmassan i tältet sitter
som en hypnotiserad kobra
och vaggar på de hårda
träbänkarna
blicken tom som oskrivet papper
inte ens en sinkadus
väcker dem
inte underligt Hon blev 103
var hon inte levande
utan havet där du simmade
obehindrat