• Livets karriär, fick en barriär, i vägen av fronten.
Men det kanske är så det är, när man skräms ihjäl, och hotas av en självkänsla av stolthet.
• Varför står vi här och ser "ner" på dem där, när livet känns konstigt.
Finns dem när, jag behöver dem här. Eller är allt jag gör bara otillräckligt.
• Förlåt för det jag sa, allt blir bara så konstigt och känsligt.
Kan inte vara seriös när allt är som det är, allt blir bara spetsvinkligt.
• Jag må falla ner som en sten först, men sen är jag obesticklig.
Jag vet exakt vart jag är när jag väl är där, jag vet att jag är tillräcklig.
• Har alltid haft svårt med sånt där, jag har alltid varit så misstänklig.
Nu när det är som det är, känner jag mig mer medmänsklig.