Utan föraning, utan att ens tankar svävat där på länge vaknar jag som jag inte vill bli väckt, hon nära, följsam, vacker och villig .. jag i. Hett och hårt tar jag för mig på det sätt vi så mycket älskar. Hatar när detta händer, hatar känslan av ouppnåelig kåthet. Den känns fel, den är ful och så känner jag mig ... ful och fel. 
Med den ångestkänslan går jag korridoren fram då jag plötsligt kommer på "jag kysste henne inte, sa inte godmorgon" Vänder om, låser upp dörren till min lilla cell, tar henne i min hand och med tårar rinnande ser jag in i hennes leende vackra ögon, kysser henne och önskar en fin dag. Ja något är fel för så här kan ingen känna som är i min situation. Lägger henne mot kudden och viskar tyst -det var med dig jag ville åka, upptäcka, njuta, älska, inte ensam. Inget utan dig.