Min fråga gäller alla modernister:
"Vem är det som är mest modern i dag?"
Jag svarar själv: "Det måste vara jag,
som inte sitter kvar i tidens klister!"

Jag har gått längre än de nypoetiska.
De mumlar kvar i sin absurditet.
Jag är en anakron antikvitet,
en klassisk typ för det antikt estetiska!

Om man går framåt, kommer man tillbaka,
en proggressivitetens cirklelgång.
Postmodernismen är sirenens sång,

som lockar en Odysseus från Ithaka
att irra vidare, ett inre tvång
på diktens rundel - inte diktens raka.