Kryper ihop till asfalt.
Inte mer än så.
Imorgon ett annat jag.
De tysta fladdermössen minns.
Toner av något annat i bakgrunden.
Närmre så rent.
Strör klösande verklighet omkring mig.
Trotsar både regn och vattenfall.
Ibland gråter jag.
Men mest av allt.
Samma skugga.
Någon meter bort.
Än nu.