Det är märkligt hur verbala käftsmällar
med ett egendesignat glidmedel tränger in
utan större ansträngning
det är nästan så att man kan tro

att jag tittar åt ett annat håll
att jag håller händerna för hjärtat
att inte jag hör orden som är vapen
att känslor är fridlysta och mina egna får jag inte plocka
än mindre kännas vid

men så vet vi ju alla som ligger med puls i mörkret
och besvikelse bakom ögonlocken när hylsorna är tomma
att den senaste käftsmällen doesn’t live here anymore
och att man måste göra en adressändring