Ord144


Sid1
Glömda rum




Orden du säger mig
Förvånade
Att du kan minnas
Bagateller
Att någon skulle få mer
Är överspelat
Ända fram till hungern
Som är sparsmat
Dörrarna svalka luften
Genomkorsar
Rummen samma men ihopplockade
När det är så kort dit
Innan vi flyttar
Bekvämligheten gör mig innesluten
I en dröm så länge att orden
Reser en eufori och andra gör mig
Trött
Jag blundar och utestänger allt som hotar fantasin
Att bestiga främmande kontinenter
Det händer att jag måste gå rakt ut
Och genom kvällens ljumma nattvioler
Blir jag åter den jag är
En tanke eller monolog för spännande
För att distraheras.
Blommorna drar samman luktärter
Och jag går till sist för att dricka