Jag hamnade en gång helt avsiktligt i klorna på en mycket aggressiv New age-kvinna, som frågade: Var är månen? Var är månen? Var är månen? Jag vet inte var månen är!! svarade jag och kände mig så där härligt vrång och obstinat. New age-kvinnan hade vid det här laget låtit adoptera mig trots att jag var mycket äldre än henne. Hon piskade och plågade mig ordentligt varje dag och det var underbart skönt. Hon var min älskade och vördade Mångudinna trots att våra vänner tyckte att vi var en sinnessjuk sekt.
Det är så härligt att få rejält med stryk redan under frukosten. O du min heliga Härskarinna!