Mig tycks jag ser en tanklös härmare reta
upp sig, min fru, utsätt för denna charm,
hon vänder papper, frågar "Ack, vad är detta?"
då med en blick så ilsken och med harm.

Jag fruktar din kritik ej eller din tadel,
min själ skall ej berövas nu sin kraft;
Så tycker du jag bör ha samma tank' jämväl
som alla dåraktiga narrar haft?

Ty sonetter så publiceras i grupper
och alla trälar såra vårat öra,
så tycker du min kärlek bör kläs i lumpor
som alla malätna och skökor nu bära?

Mig faller ingenting gemensamt in
och skarabéer väcka mitt ursinn'.



Methinks I see some crooked mimic jeer,
And tax my Muse with this fantastic grace,
Turning my papers asks, What have we here?
Making withal some filthy antic face.

I fear no censure, nor what thou canst say,
Nor shall my spirit one jot of vigour lose;
Think’st thou my wit shall keep the pack-horse way
That every dudgen low invention goes?

Since sonnets thus in bundles are imprest
And every drudge doth dull our satiate ear,
Think’st thou my love shall in those rags be drest,
That every dowdy, every trull, doth wear?

Up to my pitch no common judgement flies;
I scorn all earthly dung-bred scarabies.


(Vänligen använd ej denna översättning utan tillstånd.)