Där vita liljor bor.
Stunder av världen ser på.
Blickar av total sårbarhet blundar.
Vid sidan om tystnaden försvinner regnet.
Så även jag. Ibland.
Drömmar piskar mot huden.
Ögonblick av regnbåge stillar himlens törst.
Så småningom jag luckras upp.
Formas till staty av glas.
Blinkar bort stadens tårar.
För en stund kastanjeträden slutar svaja.
Räcker fram evigt mod i mina kupade händer.
När jag återkommer.
Det andra tittar bort.
Rosenkvarts hyperventilerar.
Medan dagen gryr.
Den morgon som råder.
Bara ett andetag.
Av det vi förlorat.