Jesus Kristus var en 100 % sann människa. Outhärdlig för sina fiender så han spikades upp på ett kors. Jag tänker på att det säkert finns människor idag som är outhärdliga i sin sanning och mobbas ut, sätts i fängelse och torteras. Outsidermänniskorna bemöts med tigande murar av en död tystnad när de faktiskt vuxet uppriktigt påpekar sanningen för sin omgivning. En omgivning som skyr ljuset och hatar ordet förändring. Vad som helst bara inte förändring, självrannsakan och mognad för livet ska vara som det alltid har varit. Status quo är Gud. Jag måste stänga dörren för såna slags människor för de ger mig inget och vill inte ha det jag ger. Ensamheten kan vara en välsignad oas av kärlek och sanning. Gemenskapen är alltför ofta en lögn och en meningslöshet, ett träsk att försöka få fotfäste i. Jag går inte med på att bli utmobbad och korsfäst. Jag tänker inte i de banorna, jag vistas inte i den unkna luften. Jag tänker kärlek och sanning och sen får det gå som det går.