Jag ser mig nu som då

som om tiden stått still

en ung flicka på knä med långa flätor framför sin säng

ber en bön med knäppta händer viskandes

"Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är, vart jag mig i världen vänder, står min lycka i guds händer, lyckan kommer ,lyckan går, gud förbliver fader vår"

jag förstod inte allt som jag sa

och det var du som lärde mig den

du som levde för länge sedan

den gamla stammen trygg och stark

den gav mig tröst i svåra stunder

det var jag

och det var gud

och jag minns att jag hoppades så innerligt  att han lyssnade.

den gav mig tröst i svåra stunder

gjorde mig trygg att sova

under guds mantel och beskydd