Jag blev människa än en gång. Uppstigen ur samma hav. På land började jag om, med steg som blev längre och längre. Jag rörde mig i takt, böljade fram, alltid med en blick mot horisonten. Lärde mig om rätt och fel, enkla lagar att följa. Hjärtat log och dagarna blev nätter. Försvann i havet i ett rus.