Brev till Margaretha.

Om du skriver ut eller talar ut om, en förklaring till varför något är som det är, så kommer någon att tycka att det är en övertydlig och överflödig förklaring.

Medan om den uteblir, någon genast vill ha en förklaring till det påstådda och även en förklaring till att den uteblivit.

Sir Arthur Conan Doyle beskrev detta dilemma, en berättare stundom har. I en av sina noveller. Jan kan 'kärnan' i berättelsen, ety Jan läste böckerna mer än en gång.

Vädret idag utlovar sol i vår del av galaxen, emedan vår stjärna, lyser och värmer möjliga hjärtan och ofta nog får en människa att vilja erhålla såväl som dela med sig av sina tankar och känslor.

'Alltid regnar det någonstans', replik i en bok, som svar på att 'Det är flera dagar sedan det regnat nu.'
En del repliker gör olika saker med en människa, något beroende av om det är tisdag eller torsdag.
Ens egen dagsform alltså, den som får dig att plötsligt vilja ta andra människor i famnen, kramas alltså, eller i alla fall krama handen sin i någon annans så möjligt slappt hängande utefter en eller annan av livets mer mörka sidor.

Någon har verkligen undrat vad som utspelar sig de där dagarna, vilket är något de gärna kan undra över.

Vänligen
(oläslig namnteckning)