Dina händer

starka förr

stilla nu

allt så stilla

också tiden stannar upp

solen silar genom fönstret

lila vita blommor

den vita kistan

skimrar i guld

sorgen så stark nu 

saknar dig

ditt du

att aldrig mer

få se dig

vem kan förstå

varför du

i förtid

måste gå