det var nånting i luften 

en föraning om nåt okänt 

men ändå så bekant 

det hade förut hänt 

luften kändes frisk och klar 

löftesrik och lockande 

lovade ej guld men gröna skogar 

den var riktigt pockande 

mina lungor fylldes av det magiska 

livsandarna vaknade till liv 

jag kände sådan glädje 

till livet mig giv 

förundran  över naturens kraft 

åter och åter allt kommer igen 

en styrka som oövervinnelig 

du är min bästa vän 

livet flödar i mina ådror 

du ger mig förnyad kraft 

att härda ut tills du vaknar 

det du alltid haft 

vår, du är alltid välkommen 

naturen sträcker sina knoppar 

sprickfärdiga och nyfikna 

i ån änder sig doppar 

porlande bäcken den spritter 

från berget den sig slingrar 

i en lustiger och glad dans 

jag silar vattnet genom fingrar