Vem hade kunnat ana och vem hade kunnat tro?
Vem hade kunnat veta att det var hos dig mitt hjärta skulle bo?
Vem hade förstått och vem hade begripit eller vem hade kunnat fatta?
Att det var åt dina skämt som jag skulle skratta
Vem hade kunnat skönja vem hade kunnat se?
Eller vem hade kunnat titta på allt det vackra du kan ge?
Vem hade kunnat stå vem hade kunnat sitta?
Vem hade kunnat ligga och in i dina ögon titta?
DU DU DU och JAG
Och mitt hjärta får tillhöra dig ett tag