Ur tidens och rummets existens såg jag
tomheten, och hur ljuset dansade
omkring den.

En skarp och klar tanke om att lyckas
sänkte sig över den evigt unga
oerfarenheten.

I vandringen genom ödemarken
där inget orkar finnas längre
fann jag allt.

Nu, under tempelskattens inflytande
känner jag närvaron av viljan
att vara levande.

Ni eviga sorgebarn, se era bojor
och lämna era tankar som budkavlar
där ni är fria.