Jag läste någonstans
att moral

bara kommer
när vi gör ett val

mellan skuggan
och sig själv

att om vi inte
lär känna

det där
sjukt mörka

kan vi inte
bli goda

utan förblir platta
offer för vår egen ignorans

för vad är gott
om det inte är helt

jag dömmer
jag hatar

jag föraktar
jag äcklas

jag har toxiska traits
jag ignorerar

hellre bra saker
än vågar känna dom

för jag är feg

rädd att
hantera lycka
och sådant som känns bra

för jag är en rädslo-addict

övertygar min kropp
om monster

men vad säger det om mig

att jag kan vara kall
och förvirrande

men också att jag är
relatable

hel.