Häromkvällen. I solens sista sken. När hon kom förbi. Hörde jag att det väste som vanligt om hennes vingar.
Men det var något med rösten.
För när hon besvarade min hälsning av "Korrp! Korrp!" - lät hon liksom hes.
"Korrpff!"
Och då såg jag det: hon bar ull i näbbet! Det lyste vitt däruppe.
"Jaså! Du bäddar i boet nu!" ropade jag efter henne.
"När kommer äggen!?"