Den där balken i stål
nog min tyngd tål

är en tröst
när det nattsvarta tynger mitt bröst

går under den igen och igen
den som blivit min sannaste vän

tiger tyst tiger still
väntar tåligt om jag behöver om jag vill

detta liv, mitt liv släcka
är ett ljus mitt i allt det otäcka

kanske min hjärna och ögats lins
lurar mig när jag ser sådant som inte finns

jag gråter nattens tårar i en strid ström
vill inte mera vara i denna mardröm

Den här balken av stål
nog min tyngd tål