Som orospiskad
och jordböjd
av malande tankar
i melankoli förtöjd

Nådens måne
solist mot mörkret,
i stjärnornas körverk.
Så morgonsolens försiktighet
genom trädens lövverk.

Som att ur djupet här nere
se ljuset skymta,
som oväntad nåd
bland trädens stammar

utan att se dess höga källa
högt över kullarna
långt bortom
bergens kammar.