Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det hördes en röst

Det hördes en röst
Som ropade lev!
Jag upp på den största sten jag fann klev
Sen ropa jag tillbaka till den ekande röst.
"Men jag vet inte hur!
Allt känns okänt
Och ibland skrämmande
Svårt till och med
Hur ska jag kunna leva
När jag livet inte kan se?"
Men rösten den tröstade
"Du kära vän
Det är för att du inte
Vågat öppna ögonen!"




Fri vers (Fri form) av tomfolke
Läst 59 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2023-03-03 01:04



Bookmark and Share


  Minkki VIP
Stor igenkänning! Een verklig nötskalsdikt, om man nu överhuvudtaget kan putta in livet i ett nötskal. Men vår rädsla för att leva, för att vi tror att vi måste leva på ett annat sätt än vi är, levande varelser i livet - alla lika olika som varje dag i året, varje stund i dagen. Och se - med det begränsade synfält vi själva råkar ha. Inte konstigt att tro att livet är en konst man måste behärska, när det bara ÄR och väntar att vi ska våga.
2023-03-03
  > Nästa text
< Föregående

tomfolke
tomfolke