Det hördes en röst
Som ropade lev!
Jag upp på den största sten jag fann klev
Sen ropa jag tillbaka till den ekande röst.
"Men jag vet inte hur!
Allt känns okänt
Och ibland skrämmande
Svårt till och med
Hur ska jag kunna leva
När jag livet inte kan se?"
Men rösten den tröstade
"Du kära vän
Det är för att du inte
Vågat öppna ögonen!"