Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Jag har en ledig dag idag, tänkte fiskaren


Fiskarens lediga dag

Surmulet väder över viken, solen lurar sig genom molntäcket i stråk och vinden tar allt hårdare tag i flaggan, som fladdrar åt alla håll och alltmer i en tilltagande bris. Att det börjar storma gör inte fiskaren något, eftersom han inte behöver ge sig ut till sjöss på sin lediga tid. Sin ledighet ska han förvalta och berika med tradition och förvandling. Då går han fram till sin spegelbild för att säga god morgon och besikta sitt mående. Ja, godkänd, friska ögonvitor, glans i det mjuka, bruna håret, frisk hy och glada ögonbryn, trots ålder och ensamhet utan frusna tårar. Han har bett folk att dra åt skogen, även om de inte tycks förstå det. "Jag ger blanka f-n i varenda jävel", tänker han, och hoppas på, att han inte ska behöva säga det högt. Han ser sig från sidan. Vad gör några gråhår vid öronen i ett ansikte på ålderns höst? Havet har ristat in rynkor i en lätt fårad hy. Framifrån ser han alldaglig ut. En sådan tur, att han slipper utmärka sig, för då blir man väl aldrig av med inavelshundarna.
Nåja, ledigheten är väl behövlig efter veckans tidiga morgnar och kvällar, då han ägnar sig åt vetenskapligt skrivande på en doktorsavhandling. Ja, även en vanlig fiskare som han kan doktorera i litteratur. Tro det eller ej, blänger han ut över klippan som om det står någon i närheten och stör hans arbetsro.
Så tjurig han har blivit med åren, men tjurigheten tycks inte spela honom någon roll i alla fall. Han tycker, att han redan visat sin lojalitet genom att vara folk till lags, varit snäll, men ändå har han fått på pälsen på ett oförtjänt och otjänligt sätt. Herregud nej, så får man verkligen inte göra som folk har gjort mot honom. Gick de i dövskola? Vid upprepade tillfällen har han försökt tillrättavisa dem på ett milt och uppmanande sätt. Nej, så får man inte göra, men ändå...Nu börjar han bli lite gemen, men ärlig. För det är han, en både ärlig och hederlig man, som aldrig har fått säga sin åsikt, och nu tycks det vara för sent att verkligen få tycka till, så han bestämmer sig för att dra sig undan istället och strunta i deras låga struntprat, som förvisso kan bero på inavel i deras släkt.
Klart att det ligger en hund begraven någonstans. Kanhända ska han få tro, att det är någon, som försöker mörda honom...Ja, det ska han både få misstänka och tro som en sannolikhet, men även om mordförsök är personangrepp, behöver han inte ta det personligt. Då är det dem som det är fel på.
Han är stark. Hans inre och yttre styrka beror inte bara på hans efternamn Stark och förnamnet Oskar. För så heter han, Oskar Stark. Han är strax över femtio år, exakt 55 år född i Vädurens tecken.
Tyvärr är denne man lite besviken, och han tål inte längre deras ögon, som inte tycks kunna se honom i ögonen längre. Alpackorna slår honom i bakhuvudet och är förutom detta även allmänt gemena, vilket han definitivt inte ska behöva ha någon större förståelse för. Det är hans fasta beslut, att de inte ska få försvaga honom eller chikanera honom.
Fiskaren har klätt på sig ordentligt varmt för att rusta sig för alla slags tänkbara väderlekar, som kan få vilket immunförsvar som helst att göra uppror. Hans yllestrumpor och fodrade stövlar skyddar honom från rimfrostens tidiga och vita kyla om morgonen samt väta efter gårdagens regn.
Ur skorstenarna väller det ut slingrande rök, som sotar luften med väldoftande ved förbi våra sensoriska doftceller.
Folk tycks ha stigit upp tidigt denna lördagmorgon i början av den första vårmånaden med ljus redan vid 7-snåret, men fortfarande är temperaturen låg, åtminstone inte mer än fyra grader.
Denna lediga dag ser han fram emot, men trots ledigheten känner han sig uttråkad, eftersom det inte har hänt honom något direkt trevligt på länge. Släktingar har dött, bland annat hans välrenommerade morbror från Tyskland, brott mot fiskarens mänskliga rättigheter och konspiration mot honom bland sämre utbildade sjömän på havet och en mörk vinter nästan utan några solstunder. Men han är inte ens nedstämd, utan mer bekymrad över folks attityder och beteenden.
Kan det vara vår oroliga värld med ett upptrappat krig, som bekymrar honom? Vad tänker politiker med, när de bistår Ukraina med miljader euro till vapen? Nationers ledare borde föregå med gott exempel och med ett förebildligt omdöme visa, att de förstår världens bästa, men så visar de brister i sina osolidariska, otjänliga beslut , och beslutar sig för att trappa upp kriget. På kort sikt tjänar de mindre vetande beslutsfattarna pengar på vapenhandel, men en sådan kohandel sker på bekostnad av folket och på lång sikt innebär sådana åtaganden ett risktagande för vår välfärd, eftersom kostnaderna blir avsevärt högre av att bygga upp städers sönderbombade hus och byggnader.
Hur ska det gå för vår värld, när vi provocerar Putin, som inte vill, att vi ska lägga oss i kriget? Förhoppningsvis är vi inte på väg mot ett tredje världskrig på grund av politikers kortsiktiga åtgärder, att man tror, att utlandspolitikens representanter inte kan något om vår krigshistoria med hämnd och ovilja till fred, då kompromisser och att ge sig är detsamna som ett stort nederlag för en officiers manliga heder och ära. Men vore det inte mer hedervärt, att värna mer om folket än om gas, vapen och pengar? Nog om detta, tänker fiskaren, som vill ta hand om sig själv, vara ifred och inte släppa in oberäkneliga och osolidariska människor nära inpå sig.




Fri vers av Ett utkast
Läst 75 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2023-03-04 08:49



Bookmark and Share


  Kungskobran VIP
Låt Putin härja på
ställ oss på tå
för denna despot
i sin sjunkande båt


2023-03-11
  > Nästa text
< Föregående

Ett utkast