Är de kunna kallprata, på ytan se perfekt ut, gott om pengar i fickan, och kunna skryta till de flesta man möter?
Är de att tro att alla andra politiker utan just den du tror på har en ondskefull agenda, som göms från vanligt folk genom skickligt ord slingring – och tomma slagord… Och de är bara den politiken du tror på som försöker ”rätta” skeppet…
Är de att leva någon annans liv? Tänka någon annans tankar? Går det vara med en kvinna utan att hon försöker ändra på en? Och kan hon leva med dig utan att du ändrar på henne?
Är de att tro att kärleken är allt, men är inte också allt hemskt också baserat på kärlek? Går inte en soldat ut i krig pga att denne vill skydda sina närmaste och käraste?
Går inte en fabriksarbetare med på slav liknande förhållanden som sagt bryter ner denna tills allt är som dött för denne pga kärlek för sin familj?
Jag vet inte…
jag vet bara att evigheten spolar bort allt? Kanske en evig cykel är det sanna helvetet? Hur vacker kan en blomma vara ställd mot evigheten? Evigheten föder ett intellektuellt av likgiltighet – för varje sann kärlek kommer en ny kärlek och en ny – och ingenting betyder något i en evig cykel…
Bara i våra små hjärnor, som bara finns en liten stund, finns dessa begrepp… Sanning, Kärlek, Ondska och Godhet… när allt ska dö, och allt ska återfödas…
Bara i våra små hjärnor är våran religion sann och alla annan fel och ondskefull…
Bara i våra små hjärnor är våran kärlek fel fri, och våra ambitioner fel fria…
Bara i våra små hjärnor spelar de någon roll om man är fattig, sann, god, fri, troende, fel fri, status…
Bara i våra små hjärnor ser vi inte att detta är bara ett sätt för oss att sysselsätta oss och ingenting ting av detta betyder någonting, egentligen, så länge våra små hjärnor kan få tro att de gör det… de vi tror…
Jag brukade kunna fly detta genom att bli full, men nu blir jag full i denna kunskap fortfarande…
Att allt är meningslöst, och allt är dumt, oavsett om jag är full eller ej, lider eller ej, hjälper andra eller skiter i allt…
Jag gav upp mig själv för en karriär, jag gav upp min själ för lägenhet i Stockholm. Och inget av detta betyder något… Jag försöker göra min sambo lycklig, men oavsett om jag lyckas eller ej så spelar detta ingen roll, inget gör det, allt ska ätas upp av evigheten, detta evig helvete…
Detta, de enda sanna helvetet…
En evig cykel är det enda sanna helvetet, men våra små tillfälliga hjärnor kan inte se detta och förstår detta, vilket gör att vi tar våran lilla värld på stort allvar, våra känslor, våra tankar, vi tror på något som inte finns, sätt vikt på något som inte finns…
Bara denna eviga cykel finns, inget annat finns.