I en skönandes skalle finns bara det fina
allt det andra förkastas, jomen, det är sant
Släpp en sådan person fri i skräpdjungelns pina
se den omvandlas till något fagert och grant
När den gråaste himmel får lysande hål
är det skönanden, tro mig, som har varit där
med sin molnpik av skinande, konstnärligt stål
och ett sinne som liknar mest Tänt-var-det-här
Se det fula på väggarna brännas av flugor
som en konstnär släppt lösa för sitt nöjes skull
Sedan målar han solsken på gårdar och stugor
hittar vägen till hagen, dess vandrande ull
Och hans röst liknar gudars, den vackraste sång
fyller etern, och låter som kvitt-kviddevitt
medan ulltussar bräker och humlan på språng
surrar rofyllt och livligt, ty ordet är fritt
Får han tag i en trädgård så skall ni få skåda
hur han Husfar och Husmor förevigar väl
Till två vita statyer förvandlar han båda
som får vakta sitt hägn och av tider ta del
Även räven som smyger kring hönshusets knut
är en ädel natur, enligt konstnärens skrå
Mickel själv anar kanske vad som är på lut
där han tassar i tysthet vid stolt baldersbrå
Sedan lägger sig dimmor, och morgnarna bleknar
bjuder sällsamma stämningar, dårar med dis
Också ungdomens skönandar med sina fräknar
finner vägen till höstsolens konstparadis
Med poeter, skulptörer och målare där
blir det ingen plats över för tvivel och fnys
Alla skönandar lever som lekarna lär
och om suckar från andra det alls inte brys.
25/2 2023