Mitt i natten föll stjärnorna ned och lade sig på hennes kudde. Förvånat kollade hon på skeendet... undanskuffad i sin egen säng. Vilka var dessa gigantiska stjärnor som nu tog hennes plats. Hon nöp sig i armen för att kolla om hon var vaken. Och jo det var hon vaken och vettskrämd. Någon erinran i hennes tankar sade henne att hon ändå skulle vara tacksam. Tacksam över att stjärnorna anbelangat att lägga sig just i hennes säng. 

Hon försökte baxa bort de nedfallna stjärnorna med fötterna. Hur hon än tog i skedde ingenting. Det som återstod att göra var för henne att gå ut och lägga sig i hammocken på verandan. Nu låg hon där stirrandes upp emot ett mörkt himlavalv mitt i natten. Ifrån hennes sovrumsfönster strålade ljusskenet starkt bländande. Hon vände andra sidan till och försökte somna om. Imorgon var en viktig dag för henne och utan sömn skulle allt gå galet. 

I tidig gryning vaknade hon upp av ett fruktansvärt kraschande ljud. Det var en av stjärnorna som hade fått ben och släpat sig ut på verandan till henne. Stjärnan tiggde nu om att få ligga sked med henne i hammocken. Förundrad över utvecklingen att stjärnor kan falla ned i hennes säng stirrade hon stint och sa. Plats i korgen, plats, ligg på verandagolvet, var så snäll! Med den barska tonen insåg hon att hon gjort stjärnan ledsen. Den snyftande lade sig ned på verandagolvet. Men hur hon tröstade en stjärna hade hon inga kunskaper om. Istället sjöng hon eller nynnade svagt blinka lilla stjärna där. Då somnade stjärnan och ljuset falnade en aning.

Gryningsljuset stack henne i ögonen när det silade genom trädkronan. Nu stod hon där varse över att en hel stjärnhop hade lagt sig i hennes hus. Över allt vart hon såg låg stjärnor och sov. I hennes trädgård, på garageuppfarten och runt och på hela huset. Några grannar satt förvånade med ansikten långa som halvmånar och stirrade. Ingen sade något till svar när hon med gott mod låtsades vara chill med händelsen och käckt sa... Godmorgon fina grannar, hur står det till, har ni sovit gott?!...

Nu var hon äntligen på väg till sitt viktiga möte. Men i backspegeln såg hon hur stjärnorna for efter henne likt en kometsvans. Hon for ett extra varv runt kvarteret för att skaka av sig kometsvansen... Ne hä det gick visst inte! sade hon högt för sig själv och suckade. Väl på mötet såg de andra rent av skräckslagna ut. Det blev en märklig abretsplatsintervju för hennes uppsats. Och när hon gick följde svansen åkande efter henne över verkstadsgolvet. Bilmekanikerna tappade hakan och svetsarna höll på att ta eld. Detta gillade dock en av stjärnorna och slet sig ifrån svansen och stannade kvar där...

Vem kunde väl ana att stjärnor kunde vara så svala att de kunna på komma nära en stackars oskyldig. Men nu var det så i alla fall. Så hur skulle hon nu motivera stjärnorna att resa hem till sina galaxer? ... det tycktes rent av som den största bedriften av alla. Hon försökte både med det ena och andra. Dock dög ingen av motiveringarna till för att ge alla stjärnorna någon entusiasm att söka sig hemåt. Tidningsjournalister bunkrade sig i hennes trädgård. Men det skulle dem inte ha gjort. Stjärnorna klättrade runt kring dem som lysande pärlband och trasslade in sig i alla sladdar. Dessutom fick de all utrustning att krascha.

Sakta men säkert förstod hon nu att stjärnorna hade fattat tycke för henne av en enda anledning. Jo det var så att hon forskat på svarta hål. I sin avhandling hade hon skrivit att stjärnor drogs till svarta hål och att hon jämförde människor likt svarta hål. Vad hon menat var att metaforiskt likna negativ och mörk energi vid mänsklig ondska eller negativitet, sk negativ energi. Men detta hade stjärnorna rakt av missuppfattat och satt styre emot henne dvs människan... Så hon fick äta upp sina ordval både en och annan gång. Men som sagt dessa stjärnor kunde på ett sätt lysa upp tillvaron. Dock överskugga andras tillvaro med anledning av att de drogs till excentriska personligheter. Dessa stjärnor var nu på väg in i detta samhälle med storm.

Stjärnorna syntes mer och mer i tv. De började registrera sig som jordingar och skaffade sig e-legitimation till och med. De började surfa på nätet och tog körkort. Herre Gud vart skulle det sluta. Det tycktes som om människorna var redo för att integrera sig med stjärnorna. För varje dag som gick utvecklades närmre relationer med dessa stjärnor. Ja trot eller ej människor gifte sig med stjärnorna med resultatet av lyckliga äktenskap rent av. Så det hade inte alldeles varit galet att hon dragit detta till sig. I denna stund visste hon ju inte vad konsekvenserna skulle bli. Hur som helst gav det henne arbete, en lön och hon kunde bo kvar i sitt hus. Hon sågs nu som stjärnornas beskyddare. Stjärnorna hade mycket att lära människorna...

En dag vaknade hon i ett tyst och mörkt hus. Det var hennes hus men det kändes obekant. Allt som varit så ljust kändes dunkelt och skumt. Det sorgliga var att allt som hon känt så stort hopp över hade bara varit en simpel dröm. Dagen var grå som vanligt och människorna var deppiga i grannskapet som alltid. Hon hälsade på sin granne, god morgon!, utan svar. Hon gick till sitt arbete och önskade att drömmen varit sann. Men tänk om ifall drömmen är verkligheten och verkligheten är dröm. Ja hon vände på det och varje natt drömde hon vidare på hur det utvecklade sig med himlens alla stjärnor. Den som kan vet hur drömma följtongsdrömmar. Detta blev hennes nya arbetsroll att lära andra att sova och drömma gott om stjärnor. Vilket uppsving samhället fick där hon bodde. Vem hade väl kunnat ana detta. Så dröm inatt om himlens alla stjärnor för en dag faller de ned och ger dig all lycka!