Kanske är det på samma sätt 

Att ibland tvivla på sitt eget värde 

Som det är med gamla porslinsfigurer

De man behåller fast de är kantstötta 

Att det kan vara värdefullt trots det 

Men tvivlet blir ibland större 

Än vetskapen om att jag är någon 

För att alltid vara lite naggad i kanten 

Skapar ärr på hjärta och själ 

Som kan döljas vid en snabb överblick 

Men de finns dock där i djupet

Och skaver på självkänslan