Jag minns inte nu vem jag ville va
fanns jag på riktigt
blev jag det kort som jag ville ta
det verka’ så viktigt
jag glömde nog drömmarna jag en gång haft,
missade målet när vi sprang i kapp
den snabba sprinten blev en långdistans
men när sista drömmen har bleknat bort,
och alla visioner hittat hem till det blå
när sista båten kan ha gått
är du mitt hem, är du mitt hopp,
är du min längtan bort från det som är grått
och dina steg ska hitta opp

Kanske är vi från en annan tid
vi som inte ville växa opp
gå in i ledet och ta ett jobb
vi trivs när det böljar, vi trivs i det blå
i raka led kan vi inte stå
på fast mark vill vi inte gå
men sista masten har sågats opp,
jag sitter här med min tomma kopp
när sista kaffet har kokat torrt
är du mitt hem, är du mitt hopp
är du min längtan bort från det som är grått
och dina steg ska hitta opp

För tiden visar ingen nåd
vi blev de enda vi kunde bli
vi tar vårt pick och pack och går
innan livet drar förbi

Jag skrev några rader om att byta liv,
det var nog bara ett tidsfördriv
ett brev från Atlantis som kommit bort…
när sista skeppet har seglat bort
är du min längtan bort från det som är grått
och dina steg ska hitta opp