Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
5 mars 2023


Urbocken

Jag var ute och gick
medan jag lyssnade
på UruR av Wardruna.

När det frustade i hörlurarna
hörde jag samtidigt hur det
plötsligt prasslade i skogen.

Klövar som övar sinnet
av forna tiders mannaminne.

Vi vaknar till liv i urtiden,
tillbaka till ursprunget, Ur.

Jag stod i magin som sprakade,
såg en ståtlig rådjursbock
med grova grenar till kungakrona
skutta över skogsdungen
med sin get och kid.

Han vände sig om
och talade med blicken.

”Jag reste i minnet
tillbaka till isen som födde mig,

känner värmen
från pusten som töa’ mig.

Ur ...”

Bocken var tungan
som töade min ande
och vi möttes där i tidlösheten.

Riket som klyver och klyvs
av världsträdets spets,
tillbaka till den natur
vi alla väsen delar.

Aldrig har jag skådat
sådana spjut till horn.

De spirade
upp mot valvet
för att där möta

och med sin
fader förenas,
Uroxen.

Han vände blicken
och ledde familjen vidare,
beskyddaren av livet,
Urbocken.




Fri vers av KPJ Sundquist VIP
Läst 114 gånger
Publicerad 2023-03-05 15:17



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

KPJ Sundquist VIP