Jag sitter helt ensam
här och tänker
på en egen liten
påhittad estrad
när jag tar på mig
glömda sanningar
inför livets ganska så
speciella promenad

i ett tappert försök
att vandra ut ur själen
rätt så förvirrat
osäker och svår
för att söka efter
meningen med livet
i ett försök att finna
en sorts vår

för man måste nog
känna lite trygghet
när man helt ensam
kliver ut där på estraden
det känns som att
se sig själv från ovan
i denna rätt så
märkliga paraden

jag ser mig själv
stå där på perrongen
väntande på tåget
som ska gå
där jag klär av mig
mina brustna drömmar
för att hitta de svar
som jag kan få

så när alla svåra frågor
har besvarats
är det äntligen dags
att andas ut
nu vill jag bara
höra fåglar sjunga
betraktande min sagas
något bittra slut

Copyright © AndLou