Det var aldrig jag som fick stryk
det var du, dina knytnävar

Det var väggarna 
och golvet du släpade mig över

Och jag kan gråta så mycket
att det smakar klor och badhuskallsup
i mun och näsa

Men det var aldrig jag som fick stryk
det var du

Och du slog mot dig själv

så hårt och så länge
att du inte kunde komma upp igen