Nej... Hon ville inte

Orden de så vackra orden
Hade en förmåga att göra så ont..

Genomskinlig
Så som någon som inte fanns

Ingen

Hon var ingen

Hon satte sig där

I ensamheten

Så som han

Det han valde

Hon kände i bröstet något som sjönk

Det ekade tomt

Hjärtat det slog

Ögonen
De blundade

Tårarna brände
Bakom ögonlocken

Han sade

Kärleken den är inte mer

Kommer aldrig mer finnas

Då fanns bara det mörka kvar i hans ögon

Inget begär av ömhet

Bara rödblå streck av inget

På hennes nakna hud