Hon var som en olyssnad saga
En tystnadens sång utan ord
Beredd i sitt liv att behaga
Ett livslopp begravt under jord

Och orden hon sa där i graven
Fick vara den sten utan ord
Hon önskade att hon fick va`den
Som kastat de tre skopor jord

På kistan som aldrig blev nedsänkt
I mullen med kärlekens ord
Hon var den som aldrig blev tilltänkt
Men ändå var bunden i jord