Det stora monumentet tycks tala
genom sin blotta majestät
som ett urtidsmuller i litosfären

Ett gråspräckligt ansikte framträder
Ler han eller grinar han?
Det beror på vinkeln

Plötsligt faller en jättes hammare
Störtar rakt mot dig
som ett granitblock

Du parerar slagen
Du dansar för ditt liv
Marken skakar
sprickor rusar i alla riktningar
och du springer tills du stupar

Du vaknar sedan, ännu levande
på en kulle i öster
där du kan se ut över alla monument
som en skog av stenmonoliter
Alla eror tiden burit dig igenom
de smärtor som karvat fram dig

Det ständigt vakande ansiktet
Ler han eller grinar han?
Det beror på vinkeln