Ensamheten
nyss mig snuddat
tassat tyst på tå

lämnade ett obehag
av tomrum i det grå

Längesen jag kände
ensamheten krypa på
känslan av ett själv
ett vakuum ingen kan förstå

Är det så det är
att planlöst uti rymden gå
fjäderlätta steg bland stjärnor

ingen hand att nå