En pojke i skogen bygger sitt hus. Hungrig som en varg, fattig som en lus.

Spelar på sin orgel ensamt och glatt. Dagen den gryr men inte ett endaste skratt.

Pojken har flytt ifrån ilska och slag. Brutit mot normer, brutit mot lag.

Hånat sig själv vid den glänsande ån, tagit för givet att få sova i spån.

Ensamheten värker i hans tröttaste kropp. Men ingen märker ens det hårdaste lopp.